NU javlar!
Sa ar vi alltsa sjosatta. Disneyland finns kvar i Rebeccas hjarta men kan ocksa dra at pipan. Varfor jobba nar man kan semestra??
Det borjade med ett nattag till den lilla franska pyrennébyn Eyne - helt ute i ingenstans och till och med vandrarhemskvinnorna stallde antagligen fragan bakom vara ryggar: vafan gor de har?? Men det visade sig vara en parla man sallan finner. Vi gjorde vackra vandringar, badade nack i fjallback, och drack vin med asnor och stillasvavande fagel. Ah, fantastiskt! Byn bestod av gamla vackra stenhus, och vandrarhemmet var bland annat belaget i en gammal kyrka. Personligt inrett, trevliga manniskor och hundratals olika hemmagjorda marmeladsorter att prova till frukost. Helt plotsligt en kvall befann vi oss pa finmiddag med belgare, spanjorer och fransman som alla var pa seriosa vandringsturer. De undrade nog ocksa vafan vi gjorde dar. Kreativa unga flickor, "les filles", som satt och malade och spelade ukulele ute pa gardsplan.
Men vi kunde inte stanna i paradiset for evigt. Vi tog helt enkelt vart pick och pack och plankade oss igenom tva bussar och tva tag till Barcelona. Och ja - nu sitter vi har efter garnattens strapatser pa forst en indiebar dold under en kebabresturang, omojlig att hitta om det inte varit for var brasilianske hostelvard, och sedan Razzmatazz med 6000 pers, 5 dansgolv och ett javla drag fram till 6 pa morgonen. Sen tog vi en tur till stranden med nyfunna vanner.
Sanna tankte: vafan gor vi har!?
Rebecca tankte: vafan gor vi har!?
- Har vill vi stanna for alltid!
Det borjade med ett nattag till den lilla franska pyrennébyn Eyne - helt ute i ingenstans och till och med vandrarhemskvinnorna stallde antagligen fragan bakom vara ryggar: vafan gor de har?? Men det visade sig vara en parla man sallan finner. Vi gjorde vackra vandringar, badade nack i fjallback, och drack vin med asnor och stillasvavande fagel. Ah, fantastiskt! Byn bestod av gamla vackra stenhus, och vandrarhemmet var bland annat belaget i en gammal kyrka. Personligt inrett, trevliga manniskor och hundratals olika hemmagjorda marmeladsorter att prova till frukost. Helt plotsligt en kvall befann vi oss pa finmiddag med belgare, spanjorer och fransman som alla var pa seriosa vandringsturer. De undrade nog ocksa vafan vi gjorde dar. Kreativa unga flickor, "les filles", som satt och malade och spelade ukulele ute pa gardsplan.
Men vi kunde inte stanna i paradiset for evigt. Vi tog helt enkelt vart pick och pack och plankade oss igenom tva bussar och tva tag till Barcelona. Och ja - nu sitter vi har efter garnattens strapatser pa forst en indiebar dold under en kebabresturang, omojlig att hitta om det inte varit for var brasilianske hostelvard, och sedan Razzmatazz med 6000 pers, 5 dansgolv och ett javla drag fram till 6 pa morgonen. Sen tog vi en tur till stranden med nyfunna vanner.
Sanna tankte: vafan gor vi har!?
Rebecca tankte: vafan gor vi har!?
- Har vill vi stanna for alltid!
lite snabbt
Jag har inte bloggat på länge, men jag ska göra det mer snart.
Mitt liv här lider mot sitt slut. Jag har blivit transfererad till Neb, vilket innebär att jag gör lite olika saker varje "dag" (jobbar 16 08 - 23 52), bl a skopa upp Ben & Jerry's eller sockra äppelmunkar. Det känns bättre att jobba med något som är lite mer av en passion...
Annat som har hänt i stora drag är att min bror har varit på besök och förgyllt en helg, det var mycket tacksamt och jag saknar honom lite när han är borta. Han är en bra grabb.
Det känns konstigt att snart åka härifrån. På ett sätt är det verkligen superskönt, jag längtar efter något nytt istället för bara jobb jobb jobb. Semester känns plötsligt som en stor lyx.
På ett sätt börjar jag inse att man måste jobba för att göra rätt för sig här i världen. På ett annat sätt vägrar jag inordna mig i ett samhälle jag inte har bestämt mig för att vara i. Ett liv är ett liv, icke underordnat något annat.
A la prochaine
Rebecca
Överraskningen!
Ledig idag.
Sedan sist har det otänkbara hänt - så fantastiskt att det inte låter sig kläs i ord. Jag har många gånger föreställt mig lyckan i att se de välbekanta svarta lockarna, eller att intensivt krama min vackra blondin. Tänkt mig hur det skulle kännas, om någon jag kände hemifrån kom och beställde en Assiette Texane på Cowboy Cookout.
Och så hände det. Ja inte just detta scenario, men jag satt fridfullt på min internetkulle när Sanna på Facebook Chat bad mig gå till grinden och få en överraskning som väntade där. Jag trodde förstås att det bara handlade om ett brev, eller något hon hittade på för att få mig på gott humör, men icke! Jag gick till grinden och så hade Ylva och Nathalie hittat hela vägen hit! Chocken var total. Lyckan likaså.
Vi delade några fina dagar, jag minns särskilt stunder i och bakom Notre Dame vid en spontan musiksamling, även det sällsamma i att stå och titta på fantastiska fyrverkerier vid ett slott glimrande av ljus.
Tack för de dagarna!
Någon gång kommer jag hem till er igen. Först har jag lite äventyr att avklara...
(usch vad jag INTE INTE INTE vill jobba)
