Vad gor vi har??

BERLIN. Kan nastan bara skrivas i versaler. Det ar en stad med ett hjarta utspritt som vore det en splittergranat.

Men innan vi kom hit hade vi nagra skona dagar i Prag. Dar har vi varit relativt kulturella. Vi har gatt pa museum och kommit fram till att vi ar otroligt lattfascinerade manniskor som, bara vi ges tillfalle, later oss sugas in i en psykos av intresse for nastan vad som helst. Detta markte vi pa Prags nationalmuseum - vi skulle forstas bara sticka in huvudet pa mineralsamlingen, men kan ni tanka er hur manga coola stenar det egentligen finns...? Och for att inte tala om de uppstoppade djuren, vi som trodde att vi kunde alla djur som finns! Ni vet de vanliga; giraffen, björnen och aborren. Har hittade vi jatteroliga djur, som vi ofta fick referera till diverse disneyfilmer..
Vi stoppade inte dar. Vi tog oss ocksa till St Agnesmuseet, ett klostermuseum som visade gamla ikoner och statyer av Jungfru Maria. Aven dar kan vi tanka oss att manga skulle bli uttrakade, men vi blev utkörda forst nar museet stangde.
Andra kulturella aktiviteter vi agnade oss at var, forstas, jazzklubb med nickande gamla tjeckiska gubbar, klassisk konsert i en kyrka, och bio. Pa biografen blev vi dock mer pretentiösa an vi hade tankt oss, da det enda som gick var en konstfilm om den tjeckiska konstnaren Toyen pa tjeckiska. Nastan lite for intressant.
Nagra mer ungdomliga aktiviteter har varit att ata, traffa manniskor pa hostelet och ga ut pa exempelvis Cross Club - ett helt galet stalle uppbyggt av skrot och gamla datordelar - och vi befarar att vi mot var vilja har knarkat diverse farligheter helt passivt.

Sista morgonen pa vart hostel i Prag (Hostel Elf, bra youthhostel som bjuder pa te och kaffe dygnet runt) sa traffade vi pa ett gang med tre svenska killar som skulle ta samma tag som oss till Berlin. Vi upptackte att det var ett riktigt skont gang. Vi fick bekraftat det som vi tva talat om - att killkompisar ar sjukt varda att umgas med. Battre humor, mer chill. Tva av dem akte vidare upp mot Kopenhamn med en av dem, Jonathan, drog med oss till Berlin. Med honom har vi festat, gatt pa bio, tagit diverse ol och cocktails, lagat god middag, spelat engelsk/svensk bluffstopp och haft det allmant trevligt. Himla fin kille det dar!

Forsta kvallen var en lordagkvall. Det var givet att det innebar nagon slags utekvall... sa vi letade oss till brittpopklubben Bang Bang Club. Dar spelade en otrolig man fran London. Namnet - Trouble Over Tokyo - later inte sa lovande, men denna man var fantastisk. En laptop, en gitarr eller ett piano och en helklar rost fran en lite for hipp britt. CDn var lattkopt.

Pa dagarna har i Berlin har vi atit lunch med Rebeccas slaktningar, hangt, atit och smashoppat. Vi har ocksa, vilket var det basta vi kunde ha gjort, gatt en gratis guidetur. Den var stark. Gick igenom turiststallena, forstas, men med en guide som berattade allt intensivt, pa allvar och anda med valdigt mycket humor. Och eftersom den var gratis var det nastan bara ungdomar som vi dar.

Guidedagen fortsatte bra, nar vi kom hem sa tog vi med oss tva britter fran vart hostel plus Jonathan pa barrunda och umgicks. Det var den kvallen som slutade med en halvsovandes bluffstopp, blandat svenska och engelska regler.

Och ja.. idag far vi val se vad det blir av oss. Det verkade som att vi inte skulle ha nagonstans att sova inatt pa grund av nat javla maraton, men vi har lyckats hitta ett avlagset hostel som vi kanske letar oss fram till sent inatt. Spannande :)

Vi har munsar pa olika sidor munnen, och "orenheter i huden" som skulle se valdigt roliga ut om en av oss hade badas.

Synes!

Alla ar forresten valkomna pa hemkomstfest nagonstans nagon gang!

Och kom ihag... att har du fjosiga skinkor sa flyger du ingenvart!

Vi ar mer och mer pa riktig tagluff. Allt blir mer och mer akta i takt med hur skiten fastnar pa svettig hud, hur tandkramer tar slut och man "lanar" av varandra - fast det overgar snarare till att vi inte har nagra personliga tillhorigheter utan delar pa allt. Rebecca drommer i Euro. Att halla i en svensk tjugilapp kanns lika konstigt som det skulle gora att skriva pa ett tangentbord som faktiskt hade a, a och o. Har i slovenien finns det mer av ć, č. đ och š. Vi fattar inte sa mycket, bra da att Ljubljanainvanarna ar forvanansvart bra pa engelska och dessutom mycket vanliga.

Just det - Ljubljana. Det ar vart hem for tillfallet och vi gillar det. Lugnt som i graven en sondagseftermiddag som denna, men manga vackra hus och trevliga manniskor. Nar vi igar natt akte taget hit sa sag vi for forsta gangen riktigt manga backpackers, sa vi kanner att det nog anda ar lite har pa den ostra sidan som vi hor hemma. Pratade nyss med en svensk som hade rest enbart i ost och det lat helt underbart, Rebecca fick lust att stanna pa nagot hostel har och jobba, inte komma hem. Vad ska man hem och gora??

Varje nytt stalle vi upptacker ar en parla. Vi lamnade Barcelona med sorg men aven vetskap om aterkomst. Vi akte taget utan en aning om vi skulle komma fram eller inte - fruktade en natt pa stationen i Milano men vi slapp det och spenderade istallet en natt i Nice.. sa har man sett den staden ocksa. Vi satt pa stenstranden, kande doften av Marijuana fran ett ungdomsgang, filosoferade. Akte vidare.

Nasta stopp, som vi verkligen har anstrangt oss for att komma till, var Reggio Emilia - en liten stad nara Bologna i Italien dar de gor den akta parmesanosten. Vi halsade pa Rebeccas Disneyvan Alessandro, varldens underbaraste! Hans familj tog emot oss med oppna armar, massa mat och tvattmaskin. De bodde pa och drev en liten farm med fina kor. Vi at mycket, besokte byn och aven en lokal rockfestival och traffade Alessandros vanner, varav manga italienska hardrockare. Intressant. Inte manga som pratade engelska dock, sa det blev mest att dansa armkrok. Det var kul.

Vi hade aven igar en dag med Alessandro i Venedig, vilket var valdigt mysigt men uttrottande. Vi var trotta redan pa morgonen,och att den italienska kulturen sager sockerfrukost och inte rustik aggmacka gjorde ju inte saken battre... vi flanerade genom stadens grander som zombies men trivdes ratt bra och kom narmare var italienske van. Pa kvallen tog vi et tag till Ljubljana och satt i en kupe och drack rott bubbelvin med en Californare. Nar vi kom fram till vart hostel upptackte vi nackdelar med mixed dorm, da gossar (turkgossar) later betydligt mer i somnen. Sanna, den stackaren, kunde ju inte sova. Vi maste kopa oronproppar till henne.

Vi alskar var resa. Vi alskar aven var Ingvar - maskoten som ser ut som ett marsvin men i sjalva verket ar en hund - sa haromdagen kopte vi honom ett bling-blinghalsband med hans namn. Han ar sjukt snygg. Bilder kommer nar vi kommit hem, eftersom vi tyvarr inte har med oss nagon kamerasladd. Men jag lovar, Ingvar kommer ni fa se mycket av...

Och vad annars... finns egentligen forstas sjukt mycket att beratta. Vi trivs sjukt bra med var resa och med varandra, vi har ganska jamna behov - ar hungriga o trotta samtidigt etc, och gillar faktiskt fortfarande varandra. Kanske tom mer och mer!

Men denna resa gor nagot konstigt med vara hjarnor och Sanna trodde att hon holl pa att bli tokig nar hon trodde att musiken fran mp3:n hade fastnat i hennes oron och skulle stanna dar for evigt. I sjalva verket satt hon halvsovande pa taget och lyssnade pa musik, och hade enbart i drommen bade stangt av mp3n och tagit av sig horlurarna. Sanna blev radd att den passiva marijuanarokningen pa spanska klubbar hade gjort nagot fel pa hennes oron. Hon sag nog ganska rolig ut nar hon i somnen panikfaktade och forsokte vacka Rebecca som lugnt sov vidare.

Rebecca i sin tur fick en dag en otrolig lust att liksom dyka framat i luften och storta framat i en rasande fart, sa rasande fart som liksom ingen annan kan forsta, som superman ungefar forsoker Rebecca forklara. Det var nog abstinens fran attraktionerna pa Disneyland.. men det konstiga var att precis fem minuter senare ser vi en superman pa taket till vart hostel. Weird.

Rebecca drommer att hon hittar pengar pa gatan, men resan har forstort hennes svenska sinne for pengar och det var inga Carl von Linnélappar som ligger dar utan