Vad gor vi har??

Ja, sa kanns det ofta. Vi ar lost mest hela tiden och bada tva, som faktiskt brukar ha utmarkta lokalsinnen, orkar inte riktigt plocka fram dom skillsen efter langa natter och torftig hostelfrukost.

Vi har hunnit med mycket tycker vi. Fran Ljubjana tog vi en dagstripp till Bled, en fantastisk vacker sjo utanfor staden med slott och borgar och kyrkor och kristallklart vatten. Hemvagen blev smatt komisk nar vi traffade en amerikan, Roger, som hade nagon hangup pa orden yeah yeah yeah supercool!!! Efter en liten stund borjade vi marka att vi harmade honom ganska friskt.
Sedan tog vi annu an dagstripp till Sarajevo i Bosnien. Ja, ni horde ratt, en dagstripp. Vi satte oss helt enkelt pa nattaget, reste i 12 timmar, gjorde stan i 15 timmar, och satte oss pa nattaget 12 timmar tillbaka till Ljubljana. Men ojoj vad vart det var! Sarajevo var vackert, melankoliskt och gripande. Det fanns skotthal i nastan varje byggnad och man kunde ana tragiska livserfarenheter i de sargade sarajevobornas ansikten. Vi tog en tur upp i bergen dar vi besokte tunneln som gravdes mellan staden och det fria Bosnien under kriget, for att smuggla mat till stadsborna. Vi sag staden fran serbernas skyttegravar och herregud vad vacker staden var uppifran.
Nattaget tillbaka till Ljubljana var ocksa smatt komisk. Sanna pallade inte sitta och sussa, sa hon la sig pa golvet. De andra i kupen, ett trist resande par och en gorgeous fransman (men dryyyg) holl tack och lov tyst om att det nog var lite markligt. Men ack vad Sanna gjorde ratt i att sova pa golvet. De slovenska oronpropparna gjorde susen, och hon sov som en stock alla tre ganger polisen kollade passen. Hon sag ut som packning eftersom huvudet lag bakom fransmannens ben. Sa ja, nu har hon en icke-existerande stampel och ar insmugglad i Kroatien! Wooow...
Under dagen blev vi bjudna pa bonsoppa - ett daligt alternativ om man vill sova sakert pa ett tag utan att forpesta luften for de stackars resenarerna i kupen. Reb dromde att det trista paret var jattearga pa henne for att hon inte kunde halla tatt. I drommen stallde sig paret upp hela tiden och oppnade fonstret och tittade argt. Och mitt i nagon slags halvssomn sa hande det som inte fick handa - en stor en pos ut - ljudligt. Rebecca vaknade med ett ryck och utbrast "Oh Im so sorry!", hann se att mannen i paret tittade forvanat pa henne, innan hon snabbt somnade om. Sannas daremot var ljudlosa och diskreta... Vi skrattade gott at detta dagen efter och larde oss nagot nytt - bonor och tag hor inte ihop.

Sedan begav vi oss till Pula i Kroatien efter att ha akt pa sma lokala tuffelitufftag spelandes pa ukulelen. Dar vilade vi upp oss och flot i saltvattnet. Verkligen valbehovligt. Vi besokte aven en kroatisk rockkonsert som vi liksom inte betalade for. Det var ju sa mycket battre att sitta utanfor pa amfiteaterns murar och kika in. Sedan kom vi pa att det var en valgorenhetskonsert, hur vi nu kunde uppfatta det bland allt kroatiskt babbel, och kande oss lite skamsna. Hur som helst sa traffade vi tva tyskar varav en var en tysk soldat, och dessa tva tyskar erbjod oss skjuts anda till Salzburg. Och javisst, vi skulle ju anda at det hallet. Sa tva dagar senare satt vi i en tysk bil och lyssnade pa Rammstein och tyckte att varlden var komisk.

Och ja, nu ar vi i Prag. Himla fin stad ar det. Vi har hunnit ga pa museum i vackert kloster, dricka tjeckisk Buddweiser , hitta ett Chutney-look-alike-stalle, trava runt i regnet och kylan, ha det trevligt med tva nya tyskar, dar Sanna faktiskt sabbade en hel tysk skolklass stamning...

Det var faktiskt bade sorgligt och komiskt. Vi stod och dansade jarnet till gamla godingar pa dansgolvet med en Caipirinha i handen, efter att precis ha flytt fran tva tyska kladdande man fran Stuttgart nar vi i ogonvran skadade tva hetingar som om vi inte tog miste, satt och spanade at vart hall. AHA tankte vi! Den ena sag faktiskt ut som Jonas Hassan Khemiri, om inte annu vackrare, och den andra sag... tysk ut. Efter ett tag borjade de dansa at vart hall och Sanna tog tillfallet i akt och stotte lite diskret pa Jonas Hassan efter utbytta leenden. AHA tankte vi! Sanna gick ivag med dom tva for en pratstund och Rebecca hangde pa. Hon tankte att ja, Sanna ska val fa sin Jonas Hassan ikvall, jag kan val lika garna ta den mera tysklike mannen aven om det inte ar mitt storsta kap genom tiderna. Och sa gick det som det gick och sa behover vi inte saga mer om den saken. FORUTOM att vi senare inne pa klubben fick reda pa att bada var fran samma skolklass (90or!!!) som de andra Stuttgartmannen, och vad annu varre var: Jonas Hassan kom plotsligt fram till Sanna och sa att fuck forlat, vad har jag gjort, jag har flickvan! Hela tyska klassen var arg pa honom och vi tyckte faktiskt lite synd om stackars killen. Snygg som stryk var han, och han angrade sig verkligen verkligen. Vi tyckte synd om den stackars tyska flickvannen dar hemma i Stuttgart och fick honom att lova att beratta allt for henne sa snart som mojligt.

Och nu sitter vi har, snart laggdags for en ny Pragdag imorgon. Och som sagt sa alskar vi det har enkla, kravlosa livet!