Rebecca

Jag skulle vilja vända på saken. Säga: Alla är perfekta... smaka på det - 

Alla är perfekta.

Du är perfekt.

Jag är perfekt.

Ställ åt sidan allt det, som säger dig att du har skavanker som skiljer dig från att vara fullständig. När ska du då bli fullständig? När du offrat en last för att skaffa en annan? Det finns ingen logisk punkt där du kan säga dig vara perfekt, för du kan inte sträva efter det högsta eftersom du alltid kan nå högre, kan heller inte veta när du är riktigt lagom. Det lämnar oss bara en möjlighet - att vara

vi.

Att fundera på möjligheten att allt du gör är bra. Att allt faktiskt är som det ska. Att du kanske en gång ska inse, att det som verkar idiotiskt dåligt nu kan vara det bästa du gjort - för vadå, bra och dåligt? Vem bestämmer det?

Gud är inte intresserad av bra och dåligt. Hör mig: Det finns inget rätt och fel. Det finns vägar som kanske bättre och snabbare följer den väg du eller ditt samhälle valt att ha som riktlinje. Men det finns ingen utanför som dömer. Däremot finns det något innanför.

Som älskar.