Rebecca

Hide and seek.

Kategori: Tankar

Where are we? What the hell is going on?
The dust has only just begun to fall,
Crop circles in the carpet, sinking, feeling.
Spin me round again 
and rub my eyes                              

Oily marks appear on walls
Where pleasure moments hung before            (we went with the season)
The takeover, the sweeping insensitivity          
of this                  
still life.

Hide and seek
Trains and sewing machines. Oh, you won't catch me around here
Blood and tears,
They were 
here first.

Ransom notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs.
Speak no feeling, no I dont believe you.
You don't care a bit. You don't care a bit.

Ransom notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs.
Speak no feeling, no I don't believe you.
You don't care a bit. You don't care a bit.

You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.
You don't care a bit.


                         /Imogen Heap









                                    Är allt vi har bara indikationer här, men jag ser dem ofta.

Styrka.

Kategori: Tankar

"Vad tänker du på?" frågar jag den lille pojken som sitter bredvid mig på bussätet. Han är 5 år och har en annan hudfärg än den jag har.
"Jag bara tittar", svarar han.

Han är 5 år, eller i alla fall nästan, och han har redan haft en historia som jag inte kan berätta om här. Jag vet inte vad han tänker på, kanske tänker han inte alls, som han säger. Kanske kan han konsten att vara tom och bara titta. Jag vill krama honom och sjunga en godnattvisa.

Vem skulle kunna ana vad som döljer sig i alla dessa vanliga människors minnen? I deras tankar, vem kan ta en titt i deras tankar? Jag fick se lite, för människorna var öppna och välmenande. Men var man bär på sitt öde, det fick jag lära mig i helgen.

Vilken färgstyrka. Sådana olika öden. Sådana fantastiska, starka, vackra människor jag aldrig skulle ha mött. Men nu fick jag.


Jag kände endast svag empati på Auschwitz. Det är i bara människomöten jag kan förstå, fascineras. I  människor, inte en död plats, kan jag se verkligheten.

Tack.

coward heart(ofullständig) - Asha Ali

Kategori: Tankar

I came to
- and I saw you -
I don't know you anymore

I came to
- and I saw you -
we are not friends anymore

--

You whispered, I shook
You disappeared and I looked

for your Coward Heart

--

Perhaps these walls are bare and cold
but they're mine and mine alone

I came into your home
--
I collected dust on a shelf.

as your days was filled up with things to do
I was waiting for you to come home


You whispered, I shook
You disappeared and I looked

for your Coward Heart


No more.

för jag har vackert hår och det tänker jag låta dem respektera
men det är så svårt nu och


jag vet inte vad som är ut och in och upp och ner och jag
och nån annan.

Coward Heart- Asha Ali
Go to bed - Asha Ali
Fisk i en skål - Stefan Sundström
Gör min grej - Stefan Sundström
Somewhere only we know - Keane
Kräm - Kent
En man du tyckte om - Bo Kaspers Orkester
Ignorant Boy, Beautiful Girl - Loney, Dear
Jag har gått inunder stjärnor - Bo Sundström och Frida Örhn


men jag älskar vännerna mina och jag hoppas och vet att allt inte går åt helvete.

Konversation facebook. Internvarning men kanske kul ändå?

Kategori: Tankar

Nathalie Vukmanic's Photos ? Polski Polski

Rebecca Klitgaard Nelsson wrote
at 3:46pm on November 3rd, 2007
haha! det ser ju ut som jag och sanna typ hånglar. Vad kul.
Delete
Nathalie Vukmanic wrote
at 2:13pm on November 4th, 2007
haha. ja. men det gjorde ni ju? minns du inte det.
Message
Sanna Iggström wrote
at 5:40pm on November 5th, 2007
Ja Rebecca. Vi gick ju till min hytt sen, minns du inte det?
Message
Rebecca Klitgaard Nelsson wrote
at 5:46pm on November 5th, 2007
vad var det du la i min öl där nu igen? socker sa du va?
Delete
Sanna Iggström wrote
at 2:47pm on November 6th, 2007
Ja... Men det var socker. Jag trodde du följde med för att du ville ju...
Message
Rebecca Klitgaard Nelsson wrote
at 2:58pm on November 6th, 2007
fast... vi hade ju samma hytt ändå? och om jag inte minns fel var det nathalie jag somnade med den kvällen? Eller vad, nathalie? Var det inte du?
Delete
Nathalie Vukmanic wrote
at 8:30pm on November 6th, 2007
Nej, du och sanna sov ju i samma säng. Och vad jag minns var det en massa gnuggande mot galonmadrassen som hördes.
Message
Rebecca Klitgaard Nelsson wrote
at 10:13pm on November 6th, 2007
Ja men det var ju bara Ylva som upptäckte hur kul det var att stå på huvudet i sängen och snurra, det var det om gnuggades mot madrassen alltså.
För övrigt har jag nåt slags minne av att du och jag hade någon slags konversation medan jag halvsov, jag minns det som ganska roande.

Men.. jag minns ju också Sannas mjuka läppar mot min skrovliga hud... och hennes blonda lockar som leker med mina fingrar...
ohh.
Delete
Sanna Iggström wrote
at 10:49pm on November 6th, 2007
Oh sluta Rebecca. Jag får kårar längs hela ryggen!
Message
Ylva Lindbeck (no network) wrote
at 7:43pm on November 7th, 2007
ay caramba.. vad man missade pga sömn!
Message
Rebecca Klitgaard Nelsson wrote
at 8:50pm yesterday
ja... jag smekte din ryggrad nerifrån och upp med lätta, sensuella fingrar..
det är därför du känner kårar längs hela ryggen, alltså.

på din rygg, ja hela din kropp, kommer det alltid finnas spår och minnen av mig och vår heta natt tillsammans. <3

Ja, Ylva. Du hade ju fullt upp med din breakdance på madrassen!
Delete
Nathalie Vukmanic wrote
at 9:47pm yesterday
Du ljuger så att tungan svullnar, rebecca!
Message
Ylva Lindbeck (no network) wrote
at 10:23pm yesterday
varför bjöd ni inte in oss? låter ju helmysigt. förresten var det inte breakdance, det var chacha
Message
Sanna Iggström wrote
at 10:29pm yesterday
Men Rebban. Jag utnyttjade dig bara.
Message
Rebecca Klitgaard Nelsson wrote
at 9:34am
...

Men.. jag som trodde.. och blickarna?
och vad hände med löftena vi gav varandra? Betyder de ingenting?

har jag alltså blivit lurad... igen...
en lättlurad typ som jag borde inte få finnas

och jag kommer aldrig hitta nån som du igen, Sanna-
du var perfekt. För bra för att vara sant. Som en hollywoodfilm.

Men jag borde väl ha lärt mig - går man in i ett förhållande som bygger på att du beundrar mig så tror ju jag från början att jag har makten... men det är inte sant, för så fort du inte tycker om mig längre kan du dumpa mig hur du vill!

Jag känner mig så... maktlös.

Men ja. Det är väl avståndet.

Farväl.
Delete
Sanna Iggström wrote
at 1:31pm
Hahaha där vävde du in de där rackarns problemen bra!

Töj, granska.

Kategori: Tankar

sekunder finns inte

eller
titta närmare
och
töj på punkten
du kallar ett
"ögonblick"

ögonblick finns
inte
som minsta beståndsdel;

forskarna häpnar när de
kartlagt
sina kvarkar och kommer närmare
sanningen:

en minsta beståndsdel
finns inte.

ett annat slag. - vad hände med den nya, sköna världen?

Kategori: Tankar

Solen sänker sig snabbt över en fin dag.

- de spelade "Sundance kid" på radion i taxin, egentligen lyssnade jag inte på Kent men ögon kan både öppnas och stängas.

Dagen var inte särskilt glad - ändå är jag i ledsenheten lycklig. Visste du att det är ledsenhet som egentligen gör dig lycklig?

En förändring. För några månader sedan lärde jag mig att anpassa mig till en förändring. Helt plötsligt ska den nu ryckas tillbaka från mig. Och det beror på hur man ser det - är det ett steg bakåt till det normala från något slags högre läge eller är det en ny förändring som leder till något nytt vackert?

Jag blir arg. Varför är jag anpassningsbar när omgivningen sitter fast i sina idéer?

De säger att det är de flexibla som överlever. (hah!)

Och jag kan inte låta bli att fråga mig om jag kunde ha gjort något annorlunda. Jag kommer fram till att det jag kunde ha gjort är att inte ha gett mig in på det från första början. Men vad hade den här sommaren varit utan detta? Det här var sommaren med Rickard. Det är så jag kommer minnas den.

Det som hände sedan var förbestämt. Min osäkerhet slog tillbaka på mig med dig som vapen. Jag var vacker men ingen säker grund. Avsaknad av säker grund skapar rädsla. Rädsla skapar för mig ett behov. Jag greppar, men handtaget till dörren är halt.

Jag är arg för att jag inte kan förstå. Jag är arg på att jag ju mer jag förstår får mer att försöka förstå. Och jag vill ge mig in på allt, det är min längtan.

Jag kan inte förstå hur mitt intryck förändrades från allt till ingenting.

Var det lögn? Nej.

Och jag kan inte förstå hur jag gjorde mig så liten. Jag är inte liten. Jag vill inte göra mig till nåt jävla offer för det här var något som kom naturligt. Det är så det är, ändå inhyser jag ledsenhet och nostalgi.

I själva verket är jag starkare ensam.

Friheten finnes endast i ensamheten
- en paradox -
då frihetssökaren ständigt letar sällskap att
dela den med

Så. Hur fortsätter jag härifrån?
"You're already on the path, Coop. You just have to follow it." - Twin Peaks

image11


Tack för den här tiden.