Ja men det var ju bara Ylva som upptäckte hur kul det var att stå på huvudet i sängen och snurra, det var det om gnuggades mot madrassen alltså. För övrigt har jag nåt slags minne av att du och jag hade någon slags konversation medan jag halvsov, jag minns det som ganska roande.
Men.. jag minns ju också Sannas mjuka läppar mot min skrovliga hud... och hennes blonda lockar som leker med mina fingrar... ohh.
Men.. jag som trodde.. och blickarna? och vad hände med löftena vi gav varandra? Betyder de ingenting?
har jag alltså blivit lurad... igen... en lättlurad typ som jag borde inte få finnas
och jag kommer aldrig hitta nån som du igen, Sanna- du var perfekt. För bra för att vara sant. Som en hollywoodfilm.
Men jag borde väl ha lärt mig - går man in i ett förhållande som bygger på att du beundrar mig så tror ju jag från början att jag har makten... men det är inte sant, för så fort du inte tycker om mig längre kan du dumpa mig hur du vill!
Bloggadress: http://iggstromming.blogg.se