Rebecca

Kanske är det så livet fungerar. Att drömmarna och ambitionerna knappt märkbart glider in i det som bara hände. Detta kan man se på i olika ljus. Det kan vara bra. Det kan vara så att man flydde alla val.

För er som inte vet alternativt inte förstår så är jag någon helt annanstans. Mer och mer särpräglad, mer och mer blir det så, att ingen människa har samma erfarenheter, att vi kompletterar varandra men är ensamma i vår bakgrund och kunskap.

Jag kastar mig in i saker, aningslös, och letar samtidigt nya uppdrag. Uppdraget på det stora hela är att se att det kan formas på mitt sätt, att hitta ett sätt. Att ta mig an sättet. Att välja det utan utbördes påverkan, att inte bry mig -

och då handlar det inte om de stora sakerna. De har jag pondus att välja själv. Jag menar De Små Valen. Eller "De Små Misstagen" som bara är misstag när andra ser, eller skulle kunna se, eller vars reaktion jag skulle kunna tänka mig hur den skulle kunna se ut. 

Men det där skrev jag igår, och det gäller inte längre. Idag är jag glad, för jag går. Jag går och går och ser mig omkring, jag kommer framåt, och försöker att inte låta eftergifterna vara handlingens syfte, som Dag Hammarskjöld uttryckte det på ett ungefär. 

Vi har en väldigt kärleksfull relation, jag och världen.

Så varken jag eller någon annan ska tro att jag står still. Jag rör mig i en fantastisk omgivning. Jag lär mig saker varje dag. Jag jobbar som lärarvikarie, började i onsdags, och det går BRA. Det GÅR bra. 

Det verkar som, att varje äventyr jag åtar mig, slutar i ett leende. Varför oroa sig då?