Ett ansikte om dagen
Kategori: Tankar
Erövrat ny mark - om oro och vinst
Kategori: Tankar
Just nu bor jag hos Johans familj nere i Helsingborg, men han är ensam kvar hemma. Jag har just avslutat min kortpraktik på Landskrona Posten.
Jag var mycket nervös innan. Fylld av så mycket oro. Jag kom inte undan den, jag kände igen den från innan - all jobbångest jag har haft, rädslan inför jobbet på Disneyland och i Hong Kong med mera. Det lustiga är att jag har gjort så många saker som vanliga, nervösa människor aldrig skulle drömma om. Jag utsätter mig och jag gör det gärna svårt för mig på två sätt.1: Jag väljer att göra saker fast jag oroar mig. 2: Jag oroar mig för saker fast jag vet att jag vill göra dem.
Det fanns en kort period när jag var duktig på att vara i nuet. Oro är ingenting. Det är aldrig så farligt, och när det är farligt är jag väldigt bra på att improvisera. Jag har något som gör att människor tycker om mig och öppnar sig. Jag klarar mig alltid bra. Jag är bara rädd för dagen som det spricker.
Precis som alla andra gånger jag har varit så nervös har jag gått därifrån med en helt ny erfarenhet. En fantastisk glädje. Jag har faktiskt gjort bra i från mig och jag har lärt mig något nytt. Det var länge sen jag hade den erövringskänslan, jag är kung över nya landskap. Går på gatan och lyssnar på dagens favoritlåt och vill bara springa - den känslan är viktig.
Jag vann en självständighet igen som jag alltid vill ha kvar för livet är så jävla roligt med den. Och den går att kombinera med en kärleksrelation, det ska jag bevisa under 2012.
Och nu är jag inspirerad att komma hem. De här två veckorna har varit allt jag haft i framtiden ett tag så jag har inte planerat in något annat. Våren känns ren, och jag tror att jag ska fixa med inredning när jag kommer hem. Ny energi, för jag är jättemycket och jag har massor att komma med!
Och att träffa Johan igen. Det har bara gått två veckor, ändå börjar jag glömma hur det känns att vara nära honom - men jag har en instinkt djupt inne i kroppen som hela tiden drar mot honom, den kommer ihåg.
Det låter kanske patetiskt, jag som brukar vara så självständig. Men jag behöver vara nära Johan och ha honom i mitt liv. För det finns ingen annan som är mig så nära, som är så självklar, som jag är kär i från barn till gammal.
Guuuud vad smörigt det blev. Men nu vet ni i alla fall att jag längtar efter Johan.
Säj inte nä, säj jää!
Kategori: Tankar
Nowhere man, the world is at your command!
Two of us
Kategori: Tankar
http://www.youtube.com/watch?v=2Ztr8j_-gD4
Jag har verkligen väntat på det här. Jag har lärt mig vänta. Har stålsatt mig och lärt mig att inte behöva: att vara ensam men sökande kan jag verkligen nu. Har jag hårdnat? Eller utvecklat nödvändiga egenskaper för ett förhållande, självständighet? Nästa utmaning. Och livet blir mer av ett äventyr när jag förstår att det inte handlar om att hitta nån. Det handlar om att vara med nån man älskar och utforska livet från nya vinklar.
Det har hänt nu. Och jag vet det är på riktigt. Jag kan det inte riktigt, har aldrig riktigt provat förut, men jag vet att oavsett vad hjärnspöken säger ibland är det precis den här utmaningen jag behöver. Att dela mig med någon. Att låta honom se mina sidor som jag inte visar. Det är stort för mig.
Jag får komplimanger varje dag, många gånger, det är svårt att ta och svårt att ge utan att härmas - men det är verkligt. Och jag känner mig vacker. För jag är tillsammans med den snyggaste människan jag känner.
Morgonsång på baggensfjärden, (där jag bor)
Kategori: Tankar
Title : Morgonsång på Baggensfjärden
-----------------
Nu ristes gren och skälver löv
Nu kommer bris, nu kommer bris!
Emellan böjda trän vi skymta Baggensfjärden
Nu knarra blockar, sträckas tåg
I morgondis, i morgondis
Jungfrulig, daggbestänkt, uppväckt ur dvala världen
Sin famn av ås vid ås,
sitt sköt av hav vid hav
Mot himlen öppnar –
böljans djupa grav är ännu dystert mörk
men ytan glimmar
I solens glada ljus
fiskmåsen simmar i snövit skrud
mot strand i dunkel sänkt
Men bortom mörknad ås
går, guldbestänkt, i ljusnad rymd
en här av moln som jagas av okänd vind
mot okänd ort
Det dagas
Ideal
Kategori: Tankar
Lite mindre. Det ska vara bättre. Ansat.
Jag pluggar Religionsvetenskap, och jag är nöjd för att jag har lyckats gå in i det, för att jag skiter i var det tar mig, för att det ger mig något helt annat. Det är ett rent intresse. Det är där jag har min gnista. Så är det.
Ibland är jag rädd för att vara för smal. Jag kämpar för att hålla upp alla dörrar för att jag är rädd att inte kunna relatera till alla, eller att alla inte ska kunna relatera till mig. På samma gång är det visst något dåligt, att kunna relatera till alla, att vara någon slags antiperson, ta ställning ta ställning. Är jag feg? Eller ligger fegheten i detta:
att inte våga stå upp föratt det ÄR så.
Jag får tycka att det är en bättre metod för forskning att bli allas vän än att bli allas fiende. Jag behöver inte bli fiende med mig själv för det. Jag behöver inte bli självkritiker för att jag är för okritisk, för jag har en kritisk läggning också, som har kommit till som en slags rädsla, för att de andra inte ska kunna kritisera mig, för att bli allas vän. Jag har nog en sund kriticism. Men också en vilja till förståelse, det är mitt högsta ideal.
Zoroastrismen kom in i judendomen ett par hundra år före vår tid. Det var de som kom med dualismen, uppdelandet i det rena och det orena, gott och ont, kanske är detta vår källa till vår sjukliga besatthet av att benämna allt som bra respektive dåligt. Att ha det kritiska ögat. Har det ett egenvärde?
Vänskap är mitt ideal för det har ett värde i sig. Det har inte fiendeskap.
Hej igen
Kategori: Tankar
Kanske skulle börja blogga igen.
Tittar på Ally McBeal.
Kände mig misslyckad idag, och den senaste veckan.
Nu är det ok.
Snart ska jag åka hem igen.
Men vi bor i en fin lägenhet.
Jag, Anja och Ellen.
Vi har det fint.
Ny blogg!
Kategori: Tankar
http://rebeccaklitgaard.blogg.se/hongkong
det går bra.
Kategori: Tankar
Kanske alltsammans.
Sitter i köket, lyssnar på musik från stora högtalare, är ensam. Solen lyser ute men jag har inte varit där än - tänker inte låta det påverka mig för mycket. Jag måste ingenting bara för att solen lyser. Tänkte ta en promenad till OC för att kolla in biblioteket och Global Grant. Ska flytta till Hong Kong om en månad. Kanske finns det ett stipendium för mig, och en kinesiskakurs.
Men nr1 är körkortet. Jag vill ha det nästa vecka. Jag får det nästa vecka. Då blir jag så otroligt otroligt lättad och glad.
Be för mig! Den tredje... och den trettioförsta, alltså måndag och torsdag. Det går bra.
Perfekt - ?
Kategori: Tankar
Jag skulle vilja vända på saken. Säga: Alla är perfekta... smaka på det -
Alla är perfekta.
Du är perfekt.
Jag är perfekt.
Ställ åt sidan allt det, som säger dig att du har skavanker som skiljer dig från att vara fullständig. När ska du då bli fullständig? När du offrat en last för att skaffa en annan? Det finns ingen logisk punkt där du kan säga dig vara perfekt, för du kan inte sträva efter det högsta eftersom du alltid kan nå högre, kan heller inte veta när du är riktigt lagom. Det lämnar oss bara en möjlighet - att vara
vi.
Att fundera på möjligheten att allt du gör är bra. Att allt faktiskt är som det ska. Att du kanske en gång ska inse, att det som verkar idiotiskt dåligt nu kan vara det bästa du gjort - för vadå, bra och dåligt? Vem bestämmer det?
Gud är inte intresserad av bra och dåligt. Hör mig: Det finns inget rätt och fel. Det finns vägar som kanske bättre och snabbare följer den väg du eller ditt samhälle valt att ha som riktlinje. Men det finns ingen utanför som dömer. Däremot finns det något innanför.
Som älskar.
Vårdag!
Kategori: Tankar
Keep on rockin' in the free world!
Mission accomplished.
Kategori: Tankar
Kanske är det så livet fungerar. Att drömmarna och ambitionerna knappt märkbart glider in i det som bara hände. Detta kan man se på i olika ljus. Det kan vara bra. Det kan vara så att man flydde alla val.
För er som inte vet alternativt inte förstår så är jag någon helt annanstans. Mer och mer särpräglad, mer och mer blir det så, att ingen människa har samma erfarenheter, att vi kompletterar varandra men är ensamma i vår bakgrund och kunskap.
Jag kastar mig in i saker, aningslös, och letar samtidigt nya uppdrag. Uppdraget på det stora hela är att se att det kan formas på mitt sätt, att hitta ett sätt. Att ta mig an sättet. Att välja det utan utbördes påverkan, att inte bry mig -
och då handlar det inte om de stora sakerna. De har jag pondus att välja själv. Jag menar De Små Valen. Eller "De Små Misstagen" som bara är misstag när andra ser, eller skulle kunna se, eller vars reaktion jag skulle kunna tänka mig hur den skulle kunna se ut.
Men det där skrev jag igår, och det gäller inte längre. Idag är jag glad, för jag går. Jag går och går och ser mig omkring, jag kommer framåt, och försöker att inte låta eftergifterna vara handlingens syfte, som Dag Hammarskjöld uttryckte det på ett ungefär.
Vi har en väldigt kärleksfull relation, jag och världen.
Så varken jag eller någon annan ska tro att jag står still. Jag rör mig i en fantastisk omgivning. Jag lär mig saker varje dag. Jag jobbar som lärarvikarie, började i onsdags, och det går BRA. Det GÅR bra.
Det verkar som, att varje äventyr jag åtar mig, slutar i ett leende. Varför oroa sig då?
Presentinslagning och annat.
Kategori: Tankar
2008
Kategori: Tankar
Jag minns inte den här våren. Jag minns nu att mamma var sjuk men jag minns inte var jag stod i förhållande till det. En gång fastade jag. Några gånger gick jag ut för att festa. Sedan tog jag studenten, och sedan drog jag till Paris.
Något jag inte kan nämna som något särskilt jag har gjort är den här hösten. För den har varit fastän den mest har smugit sig förbi, med mörker och en domnad, hämmad känsla. Jag bestämde mig för att vända med ljuset.
Jag är nöjd med det omskakande året och vet att det som har hänt är det jag har behövt. Jag ångrar ingenting och önskar ingenting annorlunda. Vill jag ha något ska jag ge det till mig själv. Jag vet vem jag ska be. Jag vet vem jag är. Någonstans.
Jag vet ett djup hos mig själv och världen. Jag är rädd och jag har varit rädd men jag har en plats där vi skrattar rädslan rätt upp i ansiktet och jag ska lära mig att leva där.
Jag är där jag står och jag står
och blickar över landskapet.
Har jag varit kär? Det vet jag inte. Men jag har älskat människor. Jag har inte älskat med människor, inte i sann bemärkelse, inte i den bemärkelsen där det ingår både fysisk aktivitet och kärlek, bara de två åtskilda. Och mycket av det - lightversioner har det i alla fall varit gott om. Många nya människor, många utav dem som jag inte har kontakt med längre. Många lustiga historier i samband med dem...
Sedan har jag också haft några riktigt romantiska dagar och nätter med personer jag tycker väldigt mycket om fortfarande. På olika sätt.
År 2008 har jag gjort mig skyldig till bland annat följande:
- att ha intagit den dagliga födan i en hundmatskål
- att ha skärt sig på ett (manligt) könshår.
- att ha smugglat Sanna ut från Kroatien
- att ha spenderat min sommar i Paris
- att spontant ha hånglat med managern till Miss Sixty (Paris) i ett av deras provrum
- att inte ha en jävla aning om vad jag ska göra med mig själv
- att ha hånglat med (engelsmannen inuti) Pluto (alldeles för spontant, dessutom ganska hemligt eftersom vi var ganska många som efter ett tag började störa oss rejält på honom så han är inte direkt omtyckt)
- att ha arbetat i gigantiska axelvaddar på Disneyland, Paris i två månader
- att ha intagit alkololhaltiga drycker
- att ha dragit ut på tågluff
- att ha haft intim efterfest på stranden Barcelona
- att ha blivit stalkad
- att ha nakenbadat i en underbar fransk fjällbäck
- att ha raggat på en person nästan enbart på grund av hans dialekt
- att ha kastat en hund upp i luften
2008, får jag bjuda upp till dans? Får jag ta dina armar och axlar och virvla med dig i en förunderlig sal där endast gyllene väggar ser? Vi ska se varandra i ögonen i korta stunder för att sedan vika undan med blicken i ett argentinskt dramaspel, vi ska kyssas i eldiga och svekfulla famntag, vi ska ramla på marken och skratta. Vi ska sedan avsluta, buga och niga, för att bjuda upp nya kavaljerer som tar oss ut på svängturer långt bortom det föreställningsbara...
Lilla molntuss! Kom hit ska du få en puss! Nästa år kommer till mig, jag menar, det jag vill kommer till mig. Det är så det fungerar. Det är så jag lever. Det är så också mitt problem att komma på vad jag vill önska, och att övervinna den rädsla jag har för att inte önska någonting.
Breaking free.
Kategori: Tankar
Jag är inte den person jag säger till andra att jag ska vara. När jag beklagar mig. När jag sätter mig i distans till det jag vill göra genom att säga att jag inte har gjort det.
Ibland är det dags att hålla sina ambitioner för sig själv, ibland är det dags att överhuvudtaget skaffa några. Det jag som bröt sig fritt börjar lägga sig i sängen. Nej.
Genom att säga så lägger jag mig där. Lägger jag ribban i snoozefunktionen. Lägger jag värderingar i snoozefunktionen. Genom att yttra värderingar om mitt liv skaffar jag dem åt mig själv.
Jag är ju den som inte dömer. Inte då heller min egen framtid eller samtid. Dags att sätta stopp.
Jag har inte energin. Jag är den. Jag är den skapande energin jag så länge letat efter.
Motsägelser
Kategori: Tankar
(i imperfekt, jag vill inte fastna i den jag var)
kände jag mig för kort
när jag var med någon som var kortare
var jag för lång.
kändes det som att jag ljög för de andra
när jag sedan sa att jag mådde bra
kändes det som att jag ljög för mig själv
Så när jag var längst ner, var inte det lite väl... lågt?
Jag vill sluta kritisera mina tankar men då börjar jag ofta med att kritisera min kritiska läggning gentemot mig själv... Den som ser igenom, igenom, igenom lager på lager på löken. Till sist upptäcker jag, när jag nått det som borde varit kärnan, att det inte finns någon kärna på en lök och jag minns inte heller den tanke som var närmast.
Tankar går inte att överskåda, hålla i ett knippe, lägga ut på ett schackbräde, strukturera i en värdetabell eller annat lämpligt rutmönster. Endast riktigt skickliga kan skildra tankesurret, då i musik, poesi eller måleri - men inte strukturerat, utan i en hästsvans omöjlig att reda ut. Bara redo att betraktas, bejakas och beundras. För det är vackert.
Och kanske är den upplevelsen vad vi lever för.
The liar - Trouble over Tokyo
Kategori: Tankar
Denna man såg vi på BangBangClub i Berlin, jag blev hänförd och den här låten vill jag inte tro på men i vissa stunder sätter den verkligen fingret på något.
http://www.youtube.com/watch?v=AsJ89dALQFY
från http://www.troubleovertokyo.com
Jag och jakten på viljan.
Kategori: Tankar
Så jag förstör den. Jag hoppar på den, kastar bort den med den kastarm som jag aldrig har haft, jag kastar den i papperskorgen, jag låter den blåsa iväg i en mycket stark vind. Men alltid tycks en liten geléaktig sträng sitta fast mellan oss.
Den är inte jag.
Jag vill inte att den ska förknippas med något som jag är, och jag vill inte heller att jag ska se den som mitt outbytbara attribut.
Annars har jag ont om viljor. Eller: de är utspridda, de är små eldflugor i natten som surrar omkring utan plan och utan att jag ska kunna lokalisera eller fånga dem. Jag har många viljor och de flyger i olika riktningar.
Många olika små eldflugor. Men ibland får jag en glimt av solen.
Jag vill alltid se solen.
hej alla
Kategori: Tankar
jag har en ny reseblogg nu, den heter
http://rebeccaklitgaard.blogg.se/paris
håll er uppdaterade!
I ett undantag
Kategori: Tankar
Och jag orkar ingenting och vill ingenting och vill göra allt på samma gång, bara lite senare. Vad är det egentligen som krävs? Det är den största frågan.
Jag har ingen aning om vad som kommer att krävas av mig.
Nu skiner solen och det är varmt och på något sätt njuter jag. På andra sätt kreverar jag. Håller på att dra mig undan, vore skönt att lyckas göra det på riktigt i några timmar i alla fall. Vara helt för mig själv utan kommunikation... denna ständiga kommunikation, orka med den? Nej.
Jag kom förresten på att de enda som skulle kunna tycka att jag är omogen är lite för unga för sin ålder själva. Mogna personer har jag absolut inga problem med.
