I ett undantag
Kategori: Tankar
Och jag orkar ingenting och vill ingenting och vill göra allt på samma gång, bara lite senare. Vad är det egentligen som krävs? Det är den största frågan.
Jag har ingen aning om vad som kommer att krävas av mig.
Nu skiner solen och det är varmt och på något sätt njuter jag. På andra sätt kreverar jag. Håller på att dra mig undan, vore skönt att lyckas göra det på riktigt i några timmar i alla fall. Vara helt för mig själv utan kommunikation... denna ständiga kommunikation, orka med den? Nej.
Jag kom förresten på att de enda som skulle kunna tycka att jag är omogen är lite för unga för sin ålder själva. Mogna personer har jag absolut inga problem med.