2008
Kategori: Tankar
Jag minns inte den här våren. Jag minns nu att mamma var sjuk men jag minns inte var jag stod i förhållande till det. En gång fastade jag. Några gånger gick jag ut för att festa. Sedan tog jag studenten, och sedan drog jag till Paris.
Något jag inte kan nämna som något särskilt jag har gjort är den här hösten. För den har varit fastän den mest har smugit sig förbi, med mörker och en domnad, hämmad känsla. Jag bestämde mig för att vända med ljuset.
Jag är nöjd med det omskakande året och vet att det som har hänt är det jag har behövt. Jag ångrar ingenting och önskar ingenting annorlunda. Vill jag ha något ska jag ge det till mig själv. Jag vet vem jag ska be. Jag vet vem jag är. Någonstans.
Jag vet ett djup hos mig själv och världen. Jag är rädd och jag har varit rädd men jag har en plats där vi skrattar rädslan rätt upp i ansiktet och jag ska lära mig att leva där.
Jag är där jag står och jag står
och blickar över landskapet.
Har jag varit kär? Det vet jag inte. Men jag har älskat människor. Jag har inte älskat med människor, inte i sann bemärkelse, inte i den bemärkelsen där det ingår både fysisk aktivitet och kärlek, bara de två åtskilda. Och mycket av det - lightversioner har det i alla fall varit gott om. Många nya människor, många utav dem som jag inte har kontakt med längre. Många lustiga historier i samband med dem...
Sedan har jag också haft några riktigt romantiska dagar och nätter med personer jag tycker väldigt mycket om fortfarande. På olika sätt.
År 2008 har jag gjort mig skyldig till bland annat följande:
- att ha intagit den dagliga födan i en hundmatskål
- att ha skärt sig på ett (manligt) könshår.
- att ha smugglat Sanna ut från Kroatien
- att ha spenderat min sommar i Paris
- att spontant ha hånglat med managern till Miss Sixty (Paris) i ett av deras provrum
- att inte ha en jävla aning om vad jag ska göra med mig själv
- att ha hånglat med (engelsmannen inuti) Pluto (alldeles för spontant, dessutom ganska hemligt eftersom vi var ganska många som efter ett tag började störa oss rejält på honom så han är inte direkt omtyckt)
- att ha arbetat i gigantiska axelvaddar på Disneyland, Paris i två månader
- att ha intagit alkololhaltiga drycker
- att ha dragit ut på tågluff
- att ha haft intim efterfest på stranden Barcelona
- att ha blivit stalkad
- att ha nakenbadat i en underbar fransk fjällbäck
- att ha raggat på en person nästan enbart på grund av hans dialekt
- att ha kastat en hund upp i luften
2008, får jag bjuda upp till dans? Får jag ta dina armar och axlar och virvla med dig i en förunderlig sal där endast gyllene väggar ser? Vi ska se varandra i ögonen i korta stunder för att sedan vika undan med blicken i ett argentinskt dramaspel, vi ska kyssas i eldiga och svekfulla famntag, vi ska ramla på marken och skratta. Vi ska sedan avsluta, buga och niga, för att bjuda upp nya kavaljerer som tar oss ut på svängturer långt bortom det föreställningsbara...
Lilla molntuss! Kom hit ska du få en puss! Nästa år kommer till mig, jag menar, det jag vill kommer till mig. Det är så det fungerar. Det är så jag lever. Det är så också mitt problem att komma på vad jag vill önska, och att övervinna den rädsla jag har för att inte önska någonting.
