Rebecca

Just nu bor jag hos Johans familj nere i Helsingborg, men han är ensam kvar hemma. Jag har just avslutat min kortpraktik på Landskrona Posten.

Jag var mycket nervös innan. Fylld av så mycket oro. Jag kom inte undan den, jag kände igen den från innan - all jobbångest jag har haft, rädslan inför jobbet på Disneyland och i Hong Kong med mera. Det lustiga är att jag har gjort så många saker som vanliga, nervösa människor aldrig skulle drömma om. Jag utsätter mig och jag gör det gärna svårt för mig på två sätt.1: Jag väljer att göra saker fast jag oroar mig. 2: Jag oroar mig för saker fast jag vet att jag vill göra dem.

Det fanns en kort period när jag var duktig på att vara i nuet. Oro är ingenting. Det är aldrig så farligt, och när det är farligt är jag väldigt bra på att improvisera. Jag har något som gör att människor tycker om mig och öppnar sig. Jag klarar mig alltid bra. Jag är bara rädd för dagen som det spricker.

Precis som alla andra gånger jag har varit så nervös har jag gått därifrån med en helt ny erfarenhet. En fantastisk glädje. Jag har faktiskt gjort bra i från mig och jag har lärt mig något nytt. Det var länge sen jag hade den erövringskänslan, jag är kung över nya landskap. Går på gatan och lyssnar på dagens favoritlåt och vill bara springa - den känslan är viktig.

Jag vann en självständighet igen som jag alltid vill ha kvar för livet är så jävla roligt med den. Och den går att kombinera med en kärleksrelation, det ska jag bevisa under 2012.

Och nu är jag inspirerad att komma hem. De här två veckorna har varit allt jag haft i framtiden ett tag så jag har inte planerat in något annat. Våren känns ren, och jag tror att jag ska fixa med inredning när jag kommer hem. Ny energi, för jag är jättemycket och jag har massor att komma med!

Och att träffa Johan igen. Det har bara gått två veckor, ändå börjar jag glömma hur det känns att vara nära honom  - men jag har en instinkt djupt inne i kroppen som hela tiden drar mot honom, den kommer ihåg.

Det låter kanske patetiskt, jag som brukar vara så självständig. Men jag behöver vara nära Johan och ha honom i mitt liv. För det finns ingen annan som är mig så nära, som är så självklar, som jag är kär i från barn till gammal.

Guuuud vad smörigt det blev. Men nu vet ni i alla fall att jag längtar efter Johan.