Solen sänker sig snabbt över en fin dag.

- de spelade "Sundance kid" på radion i taxin, egentligen lyssnade jag inte på Kent men ögon kan både öppnas och stängas.

Dagen var inte särskilt glad - ändå är jag i ledsenheten lycklig. Visste du att det är ledsenhet som egentligen gör dig lycklig?

En förändring. För några månader sedan lärde jag mig att anpassa mig till en förändring. Helt plötsligt ska den nu ryckas tillbaka från mig. Och det beror på hur man ser det - är det ett steg bakåt till det normala från något slags högre läge eller är det en ny förändring som leder till något nytt vackert?

Jag blir arg. Varför är jag anpassningsbar när omgivningen sitter fast i sina idéer?

De säger att det är de flexibla som överlever. (hah!)

Och jag kan inte låta bli att fråga mig om jag kunde ha gjort något annorlunda. Jag kommer fram till att det jag kunde ha gjort är att inte ha gett mig in på det från första början. Men vad hade den här sommaren varit utan detta? Det här var sommaren med Rickard. Det är så jag kommer minnas den.

Det som hände sedan var förbestämt. Min osäkerhet slog tillbaka på mig med dig som vapen. Jag var vacker men ingen säker grund. Avsaknad av säker grund skapar rädsla. Rädsla skapar för mig ett behov. Jag greppar, men handtaget till dörren är halt.

Jag är arg för att jag inte kan förstå. Jag är arg på att jag ju mer jag förstår får mer att försöka förstå. Och jag vill ge mig in på allt, det är min längtan.

Jag kan inte förstå hur mitt intryck förändrades från allt till ingenting.

Var det lögn? Nej.

Och jag kan inte förstå hur jag gjorde mig så liten. Jag är inte liten. Jag vill inte göra mig till nåt jävla offer för det här var något som kom naturligt. Det är så det är, ändå inhyser jag ledsenhet och nostalgi.

I själva verket är jag starkare ensam.

Friheten finnes endast i ensamheten
- en paradox -
då frihetssökaren ständigt letar sällskap att
dela den med

Så. Hur fortsätter jag härifrån?
"You're already on the path, Coop. You just have to follow it." - Twin Peaks




Tack för den här tiden.