Jag har talat ut, jag har pratat sönder, om jag tänker har jag inte sagt ett ord. (men jag rear INTE ut min själ.)

Verkligen är allt på fel plats idag (fast äntligen är maten i magen, och det är jag glad för). En bit mat åkte upp i näsan på mig. Mitt öga är svullet för att det är nåt som skaver på insidan. Jag visste inte riktigt vad jag hade för balsam i håret och jag tror minsann att det var hudlotion (så om du är torr om händerna kan du tafsa lite i mitt hår). Dessutom glömde jag naturligtvis gympapåsen i nacka kyrka, efter luciakonserten.

Jag är snygg i alla fall om det är nån tröst. Rätt så.

Jag behöver ett fall och en lösning, jag behöver något att älta och det tycks jag alltid finna men jag behöver något meningsfullt - och jag behöver alla nödvändiga verktyg för att kunna hitta lösningen. Vad man ska göra det svårt för sig i livet, va.

Och jag ser runt om mig, ser den där mannen och den där tjejen, jaha, har hon också bestämt sig för att hon inte kan finna julen? har han också blivit lurad. Jag tror att jag har blivit lite lurad. Jag tror minnsann att vi bara tror att magin är försvunnen eftersom vi motar bort den i och med vårt ihärdiga frammanande. Vem fan vågar komma ut ur ett litet hörn när man lockar på den sådär som vi gör, med fula julskivor och förvirring.

Och det var ju inte så svårt för Locke och Rosseau och Voltaire och de där, att revoltera mot ett samhälle de inte själva kom ifrån. Det måste väl vara svårare, mer krävande rent socialt, modigare, att revoltera mot sitt eget?

Det vill jag göra. Utmana det där jävla poparetablissemanget, jag är så jävla trött på det. Vänsteretablissemanget, eller åt det hållet, jag vet itne vilken fot jag ska stå på men jag ska fanimig inte stå på den jag är uppväxt med bara för att jag inte kan genomskåda den. För det kan jag, det gör jag, jag

genomskådar ALLT.


Du är det bästa som hänt mig, Bertil.                      Och jag älskar när de städar med avhuggna tandborstar.




Och jag är ARG - på allt idag.