nej gud vad romantiserande jobbigt förra inlägget är. Läs inte det.



Och idag är. Jag vet inte vad det är men något är det. Tomhet, sa rebecca att det kunde vara. "tomhet med någon slags lågmäld röra", lade jag till. Och jag vet inte. Jag orkar bara inte anstränga mig längre, det är påfrestande och jag orkar inte. Tänkte att jag skulle stanna hemma imorgon men min pappa jobbar hemma och jag vill vara ensam. Aah.

Rebecca erbjöd mig hennes hus. Det var ju snäll. Fast hon kunde inte lita på mig så jag får ta hennes lekstuga istället, så att jag inte skulle förblinda hennes katter.


Tack.