Bapabapapa

Och mitt förra inlägg försvann när jag, dum som jag är, hade skrivit fast den hade loggat ut mig för länge sedan. Världen är jävlig. Datorer är jävliga.

Det här med att inte ha någon kontroll. Det här med att människan faktiskt skapade datorerna, och jag förstår inte VARFÖR de gjorde dem så att de helt kunde överbemanna oss. I'M YOUR MASTER YOU'RE MY SLAVE, COMPUTERMOTHERFUCKER.

Och min dator däruppe strular också. Allt strular, livet strular, omgivningen strular och lurar mig att tro att det inte alls är jag som strular men det är det. Med? Nej. Bara strular.

Otrygghet, det drömde jag om inatt. Jag drömde återigen om flygplan och då drömmer jag om otrygghet, Om att vara massa meter från marken, om att det jag brukar finna ro i är... farligt. När Sverige är farligt, Saltsjö-Boo, är jag rädd. Det kommer nära inpå. Det gör det i drömmar, och jag såg det klart och tydligt i min dröm. Jag drömde om flygplan. Jag lurar mig själv att känna mig tryggare än jag borde, eller tvärtom?

Och vintern kommer nu och sliter mig. Axlarna sjunker. Håret är långt och små aningar av hår står uppåt över helva huvudet, slitet. Fotsulorna är kalla. Huden är kall, orörd.

Jag gillar mat som liksom stannar i munnen, och just nu är jag väldigt hungrig på en kyss.


För det tycks ju vara hunger, hunger som stämplar mig och samhället nu. Hunger längtan saknad och en frånvaro i ögonen. En apati.

Usch, väckarklockan ringer. Orka vakna.