ansiktet utåt halls upp av strama maskar
gluten
silikondrömmarna håller upp trådarna, de sitter precis under ögonen
håller upp mungiporna
jag ler mot dig
jag ler mot dig och allt vad du är
jag ler mot dina musikfavoriter och din stil
jag anpassar mig till dig
vågar inte säga
att jag egentligen lyssnar lite på outkast
till en annan vågar jag inte säga att jag lyssnar lite på sån där konstig musik
jag är ju helt normal; mitt ansikte utåt
det präglas av dig, jag är din spegelbild
lyfter du din hand gör jag det med
skjuter du mig kryper jag under täcket, vaknar inte ännu
gömmer mig lite till
när du skjuter på mig med ärlighet stannar jag inte kvar
jag måste dra i mina egna marionetttrådar och konfrontera din sanning
med min
den är likadan men jag får den att låta som statistik
jag får den att låta sann
i någon annans ögon
men du vet att jag är falsk,
du vet att jag är som dem jag sa det där till i våras
du vet att jag är som dem
du konfronterar mig med ärlighet och sanning
du höjer handen och där ser jag min spegelbild,
jag undrar vad som händer om jag skjuter min egen spegelbild
mitt ansikte utåt gömmer sig en stund i någons famn
tills den inser att jag bara är kol och aska

nu fick jag ont i magen och jag längtar inte längre
till morgondagen 

jag tål inte att se de där ögonen
det är mina ögon, de glor rakt på mig
de har en min jag vet är tillgjord
jag är inte sån
jag blev sån
fan också
nu fick jag inte mvg