Rebecca

Och jag blir stressad av friheten, för jag vet att den aldrig varar längre än någon dag.

Kategori: Tankar

Häromnatten drömde jag ju att du städade ur min garderob. Nå, här är jag, gör som jag blivit befallen. Splittrad.

För skräpet och dammet jag torkar ur lådorna hamnar ju någonannanstans, och allt jag kastar ur ligger i resten av rummet och pressar ut trevnad och perfekton. Jag antar att det måste bli lite av en röra, för att det ska bli någorlunda rent sedan - men inte kliniskt. Klinisk renhet blir man allergisk av.

Och detta är symboliskt men också verkligt. Jag städar ur min garderob och jag försöker städa mig själv, försöker hitta och försöker slappna av, lägga ifrån pressen på någon annan. Antagligen är jag konstig, lättpressad, som till och med kan bli pressad av något sådant som damm och saker utspridda i ett rum. Det symboliserar kaos; kaos som jag spenderat mitt liv med att motverka; för det är det jag alltid har gjort. Motat bort det orena för att det inte tilltalar, för att det är för mycket att inta för en tankevarm hjärna. Jag har varit, jag är, allergisk och fobisk mot denna kaos. Skapar ångest, och svårigheten är att börja tåla det igen.

Och jag ska ta ledigt från skolan på måndag i alla fall. Onsdag kanske. Torsdag kanske. För jag orkar inte- eller det kanske jag ändå gör men det borde jag inte. Jag borde falla ner och svimma. Men det är för kaosartat, för ostädat. Det passar inte in.

Och jag blir stressad av friheten, för jag vet att den aldrig varar längre än någon dag.

Jag pratade om det med mina föräldrar, vi kom in på psykiska perspektiv och på livet och på vad som händer med en. Jag anklagade mamma för att hon uppfostrat mig till en Duktig flicka. Hon sa,

"jag har gjort allt jag kan, härifrån är det du som får arbeta på det. Varsågod"

Och sedan familjekram, och Twin Peaks på TV 4 GULD. (parabol parabol hahahaha, har tittat på Disneychannel hela dagen ju.)

Jag hittade en minneslåda i min garderob, en låda med foton från lågstadiet, med brev från gamla lärare, med vykort, med kärlek från farmor och farfar. Med en bok, en bok med rosor på svart bakgrund, där jag skrivit:

"MOROTJA TU SÅVMEDÄL" (vad ska det betyda??)
"AMBULANS BRANDKÅR HAHA POLIS"
"MAMMA SVÄR" och
"JAG ÄLSKAR CHARLIE"

haha.

Kommentarer

  • Ferdinanda säger:

    Jag tror det kommer göra dej väldigt gott att vara ledig från skolan ett tag. Och försök att inte tänka på när du ska tillbaka igen. Ta bara dag för dag och chilla ner dej riktigt ordentlig. Se till att vara mjuk som en deg när du kommer tillbaka!

    Puss.

    2006-11-26 | 02:23:01
  • Ida säger:

    Fall inte in i fällan med att ta ledigt. Det är vekrligen inte värt allt slit för att komma tillabaka sen. Kanske kan det vara skönt med en dag, men inte för många. Det är inte bra. Håll ut vännen! Puss

    2006-11-26 | 16:46:59
    Bloggadress: http://idalindahl.blogg.se
  • beccis säger:

    jag tror ni båda har rätt, men jag vet vad jag gör och vad jag behöver. Jag har alltid varit en superambitiös tjej, och jag har tagit det positivt när folk har sagt att jag är det. Men det kväver mig ibland och jag behöver vara utan press, och jag vet att jag hursomhelst inte kan döda den ambitiösa rebecca, jag är inte en sån som kan skolka för mycket, det skulle inte hända. Jag behöver det här,men jag vet inte hur mycket det blir, men jaja.
    puss!

    2006-11-26 | 20:13:43
  • Rebecca, den andraaaaah säger:

    Jag kanske fattar lite fel eller så när jag skriver det här, men jag skriver det ändå!
    Igår gick jag och la mig och bestämde mig bara för att jag inte behövda låta huvudet sjunka ner i en massa (på sitt vis behagligt) grubbel/ömkan, utan det fick sjunka ner i kudden istället och jag sov gott hela natten! (gick visserligen och la mig sent men det bortser vi ifrån!)
    Det är lite av en revolution för mig... Hahaha. Jag skrev inte dagbok innan jag släkte heller.
    Jag har som tagit lika självklart som att ta på mig sovtshirt att ligga och grubbla, inte verkligen tänkt på att det blir för mycket. Nu har jag kommit på det, det är jätteannorlunda!
    Nu kommenterade jag egentligen inte ditt inlägg... Hm... Jo, jag skrev väl det där för jag tänkte att du verkar grubbla mycket, vilket ju är bra eftersom man behöver det också. Men själv blir jag ofta för analystisk och kommer fram till att "sådär borde jag känna", istället för att känna efter hur det egentligen känns,och låta det förändras...
    Well, that's my story :)

    2006-11-27 | 10:59:10
  • Rebecca igen säger:

    fortsättning:
    Fast ditt verkar iofs handla mer om din "livsåskådning", och inte ett specifikt problem, då är det nog lite annorlunda.
    Det här blev gulligt snurriga spekulationer, minsann... x)

    2006-11-27 | 11:00:59
  • jag kan en dvärg-gåta. säger:

    Din blogg är som världens godaste tårtbit! Wohoo, vad underbart.
    Och jag gillade det att du anklagade din mor. Det skulle aldrig jag klara, trots att man så gärna vill klaga på hur de uppfostrat en.

    Men, ja. Det är tomt utan dig i skolan. Men du vet bäst vad du behöver. Se till att ta för dig av det bara.
    Och behöver du en fika någon dag ställer jag mer än gärna upp. Och om du inte behöver en fika kanske jag tvingar dig att fika med mig ändå.
    Löööv, bajby.
    /näth.

    2006-11-30 | 21:09:33
Kommentera inlägget här: