Det var idag när jag fått en ögonfrans lossnad från ögonlocken ni vet och fastnad på fingret och skulle blåsa och hoppas och önska och sånt - det var då jag kom på det.
Vad önska? Vad vill jag önska som jag inte kan ge mig själv?
Jag är delicate. En del av min egen. En jag, en Me. Vad behöver jag för att komplettera det? Ingenting naturligtvis. Och varför ska någon annan få Jag? Me, intimt och nära och vackert. Man är nära och vacker, behöver egentligen inget mer för att bli något nära, vackert, verkligt.
Eller någon. Någon gång jo. Men inte idag, idag är jag ouppnåelig och oemotståndlig med min nya snygga tröja. Den var gratis, det är inte jag.

Ändå blir jag aldrig nöjd. Det är nåt i släkten säkert eller vadå liksom. Man får väl nöja sig själv. Man borde lära sig att kisa sådär mot solen som mamma gör. Fast jag vet hur man gör när man stressar av, man ska bada med bubblor och sådär läsa en bok se en film sova. Men det blir liksom bara ytligt.

Hur kom jag in på det här?