eller hur det nu sägs, stavas- i detta tillstånd är jag inte den bästa på språk, eller något annat för den delen heller. Bryta ihop, det kan jag. Vad hände? Ikväll? Massor ändå inget antar jag. Alla människor samlade i samma jävla park och jag höll på att stava med z. Jag är inte så medveten om vad jag gör men ändå lite. Lite, lite lite konstigt känns alltihopa nu - och jag vet att det kanske inte riktigt blir bättre eller jo visst. Allt blir bra. Kändes kul med klassen och sådär. Fint. Skumt.



Where did all the good people go? Ive been changing channels I don't see them on the TV-shows


Jag ser dem iofs överallt. Det känns mest bara som de inte tittar tillbaka. Eller jo vafan. Jag vet inte. Jag borde helt enkelt inte blogga nu bara, blir bara dumt.


Rädda mig lite och ta mig litegranna härifrån för ibland orkar jag inte vara här bland allt och alla och allt det vanliga ni vet och jag vet att man kan finna nytt i det vanliga och det här var en sådan kväll men rätt så omtumlande.

Jag vet inte var jag har mig själv längre, just nu. Antingen finns jag med mig överallt och övervakar allt jag gör eller så försvann jag vid födseln, jag vet inte riktigt. Jag kan ju säga att allt bara går fel men det gör det ju inte och jag kanske inte ska ljuga här ska jag? Så mycket har ju ändå gått min väg här i livet eller vad man ska säga. Så mycket jag nånsin velat, nånsin bett om.

When you get what you want but not what you need.

Mycket går min väg. Vad som nu är min väg, det finns säkert flera att välja på och än vet jag inte och nu kanske jag ska trampa upp en väg i högt gräs och sånt där eller kanske traska  vilse i en öde savann men jag vet inte riktigt om jag har riktigt lust. Jag vet inte om jag vill gå på asfaltsväg heller.




Jag vet helt enkelt inte och det enda jag egentligen borde göra nu är att gå och lägga mig och skicka ett sms till sara.