Krassligt låter det, knarrigt. Denna krita har blivit utsliten av för många dagars hårt användande i ett klassrum, eller ännu värre, i ett barns lekrum där de behandlar den stackars kritan som ett djur ovärt minsta omtanke. Trött och ovärdigt drar den sjukligt vita kritan en av sina sista andetag mot tavlan med färgen i opposition och kallt platt skikt. Det hörs att dessa två inte riktigt hyser någon kamratlig kollegekänsla för varandra, endast uttröttade hälsningsfraser och dovt mummel och knirr yttrar sig mellan dem. En dyster relation, ett dystert ljud, som skär i öronen av ren empati. 

Soft, skulle de säga. Soft som i engelska, deras böljande gröna fält och de där förskräckliga heltäckningsmattorna de envisas med. Det här är en annan mjukhet, en äkta mjukhet men ändå död – den var levande innan den skjöts ihjäl förstås men nu är den död. Ändå sitter lystern kvar och man känner den utan att se, det skinande som de många hårstråna tillsammans bildar. Lite tufsigt och barnhårsaktigt, skapar en ung och nyfödd känsla, ger ett levande intryck. Lite hår fastnar i handen på mig när jag först lägger hela handflatan på pälsen med spretande fingrar, för att sedan dra dem inåt och lite uppåt. Gnuggar jag stråna försvinner de. De är bara luft, imaginär mjukhet men egentligen bara syre, koldioxid, kväve och lite ädelgaser. 

Det är något här som luktar skarpt. Lite sött för jag märker att någon lagt i bitar av socker, eller kanske sötningsmedel, som vill in i min hjärna och mixtra med behov och beroende. Jag känner redan, som en psykologisk klassiskt betingad effekt, hur jag blir piggare av endast luften i närheten av nybryggt kaffe. Den är rik. Den fyller alla delar av näsans analyseringscenter och den når in i min minsta cell, den trevar inte utan går med starka och säkra steg varän den behagar. Doften är tjock i moln som inte syns. Den är genomträngande och ogenomtränglig. Den behagar men motbjuder efter en för lång stund av närvaro, då kaffekicken nedtonats och övergått i lätt huvudvärk. Skarphet sticker ju som bekant, kniven är ju också skarp och den kan göra mycket ont i fel slags rörelse. Samma sak med denna doft när det bryggts för starkt och mognat för länge. Jag går härifrån nu.


(för den som undrar vad tusan detta ska betyda så var det en läxa i Litterär Gestaltning)