Vadå nu här va. Nått nytt fast nåt gammalt slog tillbaka på mig, och mamma klippte mitt hår.

Först gillade jag det inte.

Nu vet jag inte vad hår är, jag vet bara att jag har problem. Och mer säger jag inte. Något jag däremot säger -

Är att jag blev lite ångestladdad ör första gången på länge. Hulkade lite och drog i håret och slog på mina lår, de är fortfarande lite röda. Jag fick en fulhetsattack, en tråkighets- stillstående- insjunken- hullåhårattack. Jag lovar, det är inte kul.

Men jag provade lite kläder och det blev bättre.

Och jag är glad. Och jag är nervös. Och jag är galen.

För imorgon bär det av med världens bästa människor till en stad jag inte förut sett. En stad där vi ska vara tillsammans och komma varandra in på något slags skinn. Lära oss om saker. Skaffa oss den bästa av meriter, så kallad

livserfarenhet

och efter en upplysningsvecka i moskén kan jag säga att den här våren har börjat bli rätt så välfylld. Och mitt grubbelsinne börjar åter vakna, jag tror det är något bra, att inte vara i koma - för då är man ändå aldrig riktigt riktigt glad. Nu kommer det.


Hej.