Livet är sådant. Man får lära sig hantera allt den har att bjuda på. Och det finns liksom rätt så mycket här.

Igår upplevde jag omnipotens, vilket betyder att man - likt ett litet naivt barn - har en känsla av att klara av allt. Att ha världen under sina fötter, som står stadigt där men med möjlighet att sväva och fantisera om de vill. Att känna sig ny och sprudlande. Att göra sina uppgifter och att klara dem.

Jag hade idag min provjobbsdag. Det var spännande, med nya lärdomar och nya bekantskaper och lite nyttighetskänsla och lite vilsenhet någon gång men den klarar vi av.

Jag kände omnipotensen igår innan min provarbetsdag,  och jag har fortfarande en bit av känslan kvar. Jag gillar den här dagen, jag gillar det stället. Jag är bara rädd att inte få jobbet .

STOPP STOPP

Jag har läst att allt man vill ha kommer till en om man fokuserar på att man vill ha det - och inte tänka det som ouppnåeligt utan som inom räckhåll. Då löser sig allt. Tankar attraherar. Tänker du dåliga tankar, fokuserar du på det du inte vill ha, typ

"åh nej lasse vill säkert inte ha mig"

Då kommer han inte vilja det. Tänker du istället:

"Åh! Lasse kanske vill ha mig!" eller ännu bättre: " Åh! Jag vill ha Lasse! Han är min!"

Så sprudlar omnipotensen och dina positiva tankar attraherar det du vill ha.

Alltså: Tankar har en förvånansvärd stor kraft. Det gäller att använda den till sin fördel, så:

Jag hoppas verkligen att jag får provjobba mer och sedan får jobb i sommar!