Gårkvällen blev inte riktigt som planerat. Jag hade uttänkt många skräckscenarion innan men inte det som hände. Pinsamt alltså. Ni får ursäkta mig.

Jag hade mått dåligt redan under dagen måste jag poängtera... och inte kunnat äta upp min chutneylunch. Helt sjukt, jag älskar ju att äta. Och så slutade det med att jag spydde galla. Men det är lugnt. Lite irriterande att missa kvällen bara, men nu mår jag.. eh fint. Efter den där jävla städningen så gick det bra.

Och Sanna - tack för omhändertagande och översovning och städhjälp. Vad vore jag utan dig?

Eller sånt ska man aldrig säga. Man är allt. Alltid. Utan någon annan, man ska inte låta någon annan göra en lycklig, det är nog mitt livsmotto?

För jag vet inte. Ibland blir det lite ensamt här.