och jag går runt söder

och undrar
och undrar

Men okapabel till att hitta något så letar jag bara och känner mig allmänt otillfredsställd. Och när var jag kär senast? Har jag varit kär överhuvudtaget? Vet inte, tror inte det. Det har bara funnits tillfälliga förhäxingar och annat skit. Det känns dött. Dött därinne.

Och samtidigt ser jag hur min goa lilla systerson nu är jättekär och tillsammans med en tjej. Skitfint.

Samtidigt som man undrar vad man ska leva för egentligen och samtidigt som man frågar sig; vad som gör en riktigt riktigt lycklig. Jag vet inte, när är man lycklig? Är man egentligen det?

Jorå. Jorå det är man nog. Men ibland är allt bara massa illusioner överallt och inget känns riktigt.

Och jag känner mig som att man skulle tro att jag är nåt slags plagiat, nån slags ointressant, nån som man kan se hur jag är, osv, för själv dömer jag sådana som ser ut att kunna se ut som jag.

Och det följs av avsmak. Bitter avsmak.

Så jag flyr istället.


PMS, och så har man plötsligt nåt att skylla på.