bopp bopp bopp bopp bopp bopp bopp

Det dansar över noterna nu och för stunden ligger snön fastfrusen på några träd. Som kläder, som socker. Det är vackert utanför mitt fönster, det finnes ett lilaaktigt ljus som liksom frälser, och jag kommer att tänka på amerika och stora bulliga tantfrisyrer och blommiga kuddar i fina soffor. Fråga mig inte varför, men det är en känsla jag får - och den är varm och doftar av tung men välgörande parfym.

Och jag undrar vad som händer om jag sväljer den runda glasflaskan
om jag dör
om jag ser tunnlar av ljus och sånt

och om det är psykiskt eller fakta
om det är verklighet eller sjukhusljus.

Jag kanske frågar mig för mycket och ifrågasätter och blahablaha och jag kunde fortsätta med dessa blaskiga självanalyser i åratal. Den riktiga frågan är vad jag mår bra av och vad jag ska ändra på för jag börjar tänka att det är dags att ändra och inte stå kvar som ett jävla fån varje år när de andra växer.

Växer gör jag med. Men ändå.

Och varje vintervår tycks vara nån slags liknande harang med olika slags skilsmässor liksom. Olika slags kriser som jag skapar mig själv för att jag är uttråkad. Olika slags typer jag blir förälskad i och drunknar i, och även om jag lär mig av det borde jag ha lärt mig så pass mycket nu att jag inte behöver göra om det igen.

Men nånstans vill jag.

Och jag mår nog rätt så fint. (jag bara känner en stundande pms, så se upp! Moahaha.)