Rebecca

framtiden,

vet inte riktigt var jag strävar någonstans,

letar efter ett ansikte jag känner igen,

  -  jag känner ingen.

jag vill så mycket längre och jag får ibland glimtar av mina höjder

sedan ser jag ner på verkligheten

och försöker desperat somna om.

vi kanske har olika höjder, olika frekvenser

jag vill någon gång

jag vill någon gång

hitta någon

som har samma

någon gång, någon

som stannar

- och vad sen? -

vad lever jag på

om inte förnimmelser

jag ser ett ansikte och sen kan jag inte släppa det

förrän jag sett ett nytt

 - som jag tycker någorlunda mycket om -

jag bryter hela tiden ner för att

sedan, under sömnen

bygga upp det jag saknat,

jag lever på att sakna,

världen lever på att snurra, jaga

molnen

och nästa väderlek.

jag lever på självkritik

och feedback

utan neutral källa.