Rebecca

Allt är väl bara att skratta åt egentligen. Jag är bara så jäääävla trött...

Det är ett kapitel för sig, och här och där finns en sida från något blad. Det bladet flyger omkring någonstans, är ganska olikt andra blad. Jag vill tro att det finns olikheter, men ofta stöter jag på så många likheter att tron börjar falla... allt existerar, är det så? Dörrar öppnas och stängs. I något slags system. Någon pekar, något sker.

Att inte utesluta någonting.

Egentligen tror jag ganska mycket på extremiteter och inte det lagoma liv jag lever. Allt eller inget, vänster eller höger. Men jag vill aldrig välja sida

 - allt är sant - 

Det ser lättast ut att ligga mittemellan. Men bara så ni vet så står jag inte där... Jag står överallt. 

Ni tror att jag inte står någonstans, men jag står överallt.

Kalla mig naiv.